Janna !

Vi var i kyrkan idag, har aldrig känt mig såhär omtumlad av olika känslor i kroppen.
Men är fortfarande helt borta, vet inte hur man ska vara eller säga.
Det är ju så, det finns inget och säga - men ändå vill man bara skrika ut en massa saker. Men vad vill man skrika , och vad tjänar det till ?

Men idag har vi skrattat, och faktiskt menat det.
Och det var otroligt skönt, vi skrattade tillsammans.
Tillsammans för Sebastian, för det var det han gjorde - han skrattade.

Vi samlades ännu en gång hemma hos mig,
Pratade minnen
Satt tysta
Skratta åt helt meningslösa saker.
Tänkte
Och skrattade lite till.

Detta var vad vi behövde idag, man har nog inte ännu förstått egentligen.
Men ändå på något sätt har en bearbetning sakta men säkert börjat.
Och när vi är tillsammans, är det just detta vi behöver göra.

Träffade käraste V & hans lilla syster idag.
Jag beundrar de så mycket att det inte finns ord.
Så starka, jag ger er all min kärlek.
Tänker på er hela tiden, eran styrka är mer än beundransvärd.
Och vi finns här, och jag hoppas att ni känner det mina vänner.

Nu sitter jag hemma själv igen, tankarna flödar förbi.
Tillslut kommer tankarna med ta slut, det känns så iaf..
Ska iaf försöka få mig lite sömn..

Imorgon är det minnesstund i Skärhamns Kyrka.
Kl 21.00
Jag hoppas få se många där <3

Godnatt mina kära.
Imorgon är en ny dag att ta dig igenom - men som sagt .
TILLSAMMANS.