20 mars 2010 - värsta dagen.
Idag är det den 20 April 2010.
Det är idag en månadsen du valde att lämna oss Sebastian.
Ett val som alltid kommer finnas allt för många frågor omkring.
Man måste snart sluta grubbla, för tillslut blir man bara själv galen.
Du tog med dig svaren och det enda vi kan göra nu är att leva tillsammans för dig.
Och det gör vi ska du veta, iofs tror jag att du ser oss varje dag, att du är med oss.
Men saknaden, går det ens att beskriva med ord ?
Det är en månadsen det hände idag, känns som det var igår det var man såg dig senast men ändå känns det som att händelsen 20 mars var så längesedan.
Kroppen, hjärnan,hjärtat - vill inte förstå..
Jag tror att det är omöjligt att förstå egentligen..
En liten röst säger att du är borta Sebastian, men ändå så vill man att du ska vara kvar.
Man letar efter ditt ansikte, ditt skratt överallt. Man vill att du ska stå bakom hörnet och kika fram, men det gör du inte .. och kommer aldrig att göra ..
Att behöva gå på en väns begravning,
det finns inte ord så jag kommer inte ens försöka beskriva.
Att gå på en begravning till en vän som du har så många minnen med.
Alla bus vi har hittat på, alla soliga dagar i Nordevik, alla olika resor,
alla betydelsefulla barndoms minnen !
Men även minnerna nu det senaste.
Sebastian, du fick alla att le i din omgivning.
Jag vet inte hur du gjorde men du lyckades- Alltid!
Mina tårar rinner ner får mina kinder nu, som så många gånger förr.
Men just nu är det glada tårar, jag ser tillbaka på alla minnen och ler.
Går inte en dag utan att man tänker på dig, och så kommer det fortsätta.
Saknaden är enorm..
Sebastian, jag vet att vi ses igen.
Så länge håller vi ihop här nere, ger varandra kärlek..
Vi kommer alltid vara en förlite, men vi minns allt de vackra du gav oss i livet
Himlens vackraste ängel
Sebastian Mattsson
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar